Inlägg

Efter en sen kväll klev vi ännu en gång upp ”med tuppen”. Avfärd från hotellet kl 7. Finalen skulle starta två timmar senare. Moster och jag hade startnummer 4. Den här gången var jag inte lika nervös som vid första starten men väldigt, väldigt laddad. Om jag bara sträckte på mig och flirtade lite med domarna så skulle vi nog kunna klättra ett pinnhål. Jag hade minsann sett vad som gav poäng:-)
Moster hade vilat större delen dagen innan och var laddad till max. När det var vår tur laddade jag för säkerhetsskull (Hallå! Hål i huvet?!) upp henne med lite ”raketbränsle”. Raketbränsle är ”för gott godis”, typ mamascans köttbullar som gör Moster så glad och lycklig att hon både får vingar och börjar skälla:-) Nu var jag inte riktigt så korkad att jag gav henne mamascans köttbullar (tror inte ens det finns i Moskva) men hon ”råkade” få smaka något väldigt gott kött från gårdagens galamiddag som tydligen hade samma effekt:-)image

En kväll bjöds det på en fantastisk middag för alla tävlande och domare. Vi i svenska laget trodde det var buffé och åt som vargar. Det visade sig vara buffé plus en trerätters middag. Vi blev…..mätta!

 

När vi väl körde blev det lite väl mycket på Mosters villkor om man säger så:-) Hon tvättade och hängde strumpor i ett rasande tempo, bestämde sig någonstans för att hoppa över ”åttan” och börja snurra runt mig som en galning. Tror inte hon hade tid med ”åttan”, hon skulle bara ”i mål”!
Man skulle kunna säga att vi körde en omvänd form av freestyle där hunden gav kommandon och bestämde vilka rörelser som skulle visas upp. Jag var degraderad till rekvisita:-)
Det var inte lätt men jag lyckades ”räddade upp” situationen hyfsat och vi hittade takten igen. Tyvärr lyckades hon rulla in sig i både boan och repet (från väskan) vilket såklart inte såg snyggt ut. Tråkigt eftersom det bara hänt en eller två gånger på fyra år. Avslutningsvis lyckas hon vända rumpan mot domarna och då får man ju förstå att det blev två placeringar ner:-)

image

Lilla söta Oggie blir trött av att ligga på topp!

I det stora hela är jag fantastiskt glad och stolt över vår placering. Mitt mål med resan var att ha det roligt och att ta oss till final och det har vi lyckats med. Med råge!
Vi har haft ett fantastiskt äventyr med både spänning och glädje. Dessutom är Moskva ett helt underbar land! (????) med vänliga människor och vackra byggnader.
Idag kan MOSTER titulera sig som den åttonde bästa freestylehunden i världen, vilket känns stort.

image

Moster hälsar att hon är nöjd med sin placering!

Tack till svenska freestyleklubben som gav mig och Moster möjlighet att få delta i detta VM.

Tack också alla mina fantastiska landslagskompisar Anita, Anna, Carola, Erika, Lizette och Jeanette som gett så mycket support, värme och glada skratt! Ett extra stort tack till vår landslagsledare Erika som både haft ordning på oss och allt som haft med tävlingen att göra här i Moskva. Vill också höja glasen för alla våra fantastiska landslagshundar Emmi, Flynn, Lilo, Oggie, Gaston, Gizmo och Moster. De lyckades alla med den stora konsten att både prestera på tävlingen och att trivas med tillvaron. Tror dessutom att de blev lika sammansvetsade som vi människor på den här resan!
Nu återstår det bara att packa ihop sig och ta den lååånga vägen hem till Sverige.????

image

Det är vackert i Moskva!

Planen var att starta så tidigt som möjligt för att komma före alla utställare.

image

Här syns jag Moster, Lizette och Gaston från det svenska freestulen landslaget.

Kvällen innan berättade några av våra erfarna deltagare i laget om tidigare mästerskap. En del riktiga skräckhistorier som handlade om milslånga köer till utställningsplatsen och kilometerlånga köer till veterinärkontrollen. Det ville vi inte vara med om. Bara tanken på att missa sin start efter allt arbete vi lagt ner var ju absurd. Så vi bokade taxibilarna till kl 6. Vilket innebar att jag steg upp kl 5 och eftersom jag kom i säng först efter midnatt dagen innan så kan man säga att det kändes det att det var tidigt:-)
Vi hade en urmysigt taxiresa. Häftig musik, tyckte jag och ett häftigt gosedjur som hängde och dinglade i backspegeln, tyckte Moster.

image

Moster och taxichauffören har samma smak när det gäller gosedjur:-)

image

Tidig resa mot utställningen. Det är vackert i Moskva!
Man kan säga att vår plan lyckades för vi var absolut de första i vår (olika köer för utställare och dogdancers -very good!) veterinärkö. Ja, vi kom till och med före veterinären!

image

Först i första kön. Moster och Gaston.

image

Andra kön….Gaston och Moster.

image

Och lilla pigga mopsen Oggie!

Efter en halvtimme så kom äntligen veterinären (och säkert fyra -fem assistenter) och då diskuterade vi stämplar, stamtavlor och intyg i ytterligare en halvtimme, sen var vi äntligen klara! För nästa kö…utställningen öppnade inte förrän om…..ytterligare en timme.
Vad gör man på midsommarafton, i en tidig morgonkö? Jo, man dricker sagolikt gott kaffe, pratar massor och passar på att sjunga för landslagsvännerna Lizette och Anna som passade på att fylla år! Lizette på självaste midsommarafton och Anna dagen innan. Det kan väl knappast finnas något bättre sätt att bli firad på än med ett VM i Moskva?!
Så tittade vi såklart också på alla hundar! En av dagens ”men kan det verkligen vara en sådan (ras)?” var när vi såg en samling långhåriga Collier som såg ut som små New Foundlands! Har aldrig sett något liknande. Små, kompakta, tunga (förutom kraftig benstomme så var de nog lite överviktiga också) och all denna päls! Nä, tacka vet vi ”Gizmotypen”-Collie!
Till sist öppnades portarna och vi kunde göra entré. Svalt och rent såg vi att det var, men sen blev det blev stopp igen….Fast nu var det ”bara” en mycket bestämd vakt som ville bestämma lite och det löste sig när en annan vakt ”som bestämde ännu mer” gav order om att vi skulle få passera.
Ibland blir det lite för mycket ”vaktande” här i Ryssland. Den första vakten vaktade liksom hela ”dogdanceavdelningen” mot själva ”dogdansarna”:-)

Väl på plats hade vi två lugna, pirriga men behagliga timmar innan inmarschen. Vi pratade, planerade och påminde oss om att nu händer det snart. Det som vi alla kämpat så mycket för!
Sekunderna innan det var dags för vår inmarsch kom en rysk dam fram och berättade att det vi gör nu visas typ över hela världen så vifta med flaggorna, se glada ut och LE. Punkt slut! Eh, var hon tvungen att påminna oss om det? Ska alla verkligen titta på oss när vi tävlar, kände jag då.
Sedan gick allt väldigt fort! Först in av alla tävlanden var Jeanette och Gizmo.
De bjöd på en helt fantastisk föreställning och jag vågar påstå att inte ett öga var torrt (åtminstone inte något av mina). När jag såg hur Jeanette slappnade av, körde järnet och fullständigt strålade av lycka blev jag alldeles varm och fick gåshud över hela kroppen! Det blev en sådan upplevelse av varför vi ”utsätter” oss för det här. För att när hundträning är som bäst glömmer man tid och rum och bara är!
Sedan var det flera nummer (som jag inte såg) innan det var dags för Lizette och Gaston. När det närmade sig deras start hade Moster somnat och låg och snarkade vid mina fötter och jag ville inte väcka henne. Små detaljer som sömn, mat, vatten, kiss och bajs har extra stor betydelse när det är VM:-) så när Lizette och Gaston körde sov Moster och jag fick nöja mig med att bara lyssna på musiken.

Jag konstaterade att Lizette har valt en oerhört medryckande låt, det var liksom väldigt svårt att sitta still (för att inte störa den snarkande ”VMstjärna” som låg vid fötterna:-) och så konstaterade jag att de hade gjort succé. Vilka jubel och vilka applåder, hon måste ha ”satt precis allt” (som vanligt:-) och jag var så glad för hennes skull, vilken födelsedag!
Nu hade laget plötsligt två deltagare som svävade på små moln, både Jeanette och Lizette såg helt saliga ut, som nyförlösta mödrar ungefär:-)
Sedan var det min och Mosters tur. Det kändes plötsligt att mitt huvud var en tunnel med bara luft. Vad hade jag för plan? Räckte det verkligen med att Moster hade kissat och bajsat (jippi!) två timmar tidigare eller skulle jag rasta henne igen? Skulle jag i så fall hinna det? Tänk om jag missar VM i Moska trots att jag både är anmäld till tävlingen och faktisk är i Moskva? För att jag rastade hunden….Bara luft alltså! Har ett suddigt minne av att jag tog hand om rekvisitan, ställde iordning den och hade en genomgång med David och Lizette hur den skulle hanteras. Och så bad jag Jeanette att sätta damvippan i handen på mig, innan vi skulle in. Eller nåt. Eh, vart tog alla planer vägen?
Även om jag haft en punktlista framför näsan så hade jag ändå inte gjord som det stått. Så olydig kan jag vara:-)
Men på något sätt lyckades vi både starta och ”ta oss runt” när hela världen tittade på. Vid ett tillfälle släppte Moster en strumpa för att äta något som såg ut som godis men fortsatte jobba när hon insåg att det inte låg mat på mattan idag. (Dagen innan, på våra få träningsminuter var den fullproppad av div godsaker så hennes genrep bestod tyvärr av ett godissök:-) Annars kändes det som vi gjorde bra ifrån oss och vi hade jätteroligt varje sekund! Så fort vi var klara sprang vi av banan och Moster fick sin låda mat och sin dentastick som hon jobbat så hårt för, då var hon i himlen! Gissningsvis såg jag också nyförlöst ut. Vilken fantastisk känsla!
Sedan blev det två live intervjuer framför kamera. På min knackiga Göteborgsengelska. Jag som hade så mycket att berätta hör mig själv säga det mest märkliga saker…..Som att vi tog oss till VM med färja och tåg:-) och att Moskva är ett vackert och helt fantastiskt land!!!! Mina barn (som ironiskt nog har högsta betyg i engelska fick ytterligare ett tillfälle att ”döö” av skam:-)
Så alla ni som tänker satsa på att åka till ett mästerskap utomlands. Se till att öva upp språket också! Det handlar liksom inte bara om hundträning:-)

WE ARE SLL THE WINNERS!

image

Från vänster:
Nina, Moster, Lizette, Gaston, Jeanette, Gizmo, Oggie och Erika

Efter vår ”insats” satte vi oss på VIPläktaren och bara njöt av livet!
Så var det äntligen dags för Erika och Oggie! ”Backstage” såg Erika ut att vara i ungefär samma ”tomma” tillstånd som jag men hon verkade åtminstone följa sin plan:-)
När hon och Oggie klev ut på plan blev jag alldeles lugn igen. De skulle fixa det här. Och det gjorde de, vilken show de bjöd på! Att se Oggies arbetsglädje och fokus var verkligen magiskt! Denna lilla hund med denna enorma utstrålning! Programmet satt som en smäck (såklart!) och numera kan Oggie titulera sig som Världens bästa freestylemops! Att Erika var en riktigt stolt mopsmamma gick inte heller att ta miste på!
Sedan blev det prisutdelning och det visade sig att jag och Moster ligger på sjätteplats och att vi är med i finalen! Jippi! Det betyder alltså att MIN MOSTER är den 6:e bästa freestylehunden i hela världen (åtminstone idag och imorgon:-)!!! Känns helt fantastiskt.

Nu har hundägarna och deras hundar nära nog tagit över Moskva!
De hotellgäster som inte är så insatta i det här med att det pågår en världsutställning ser sig förundrade omkring och vi berättar mer än gärna om vad vi har för ras eller om Freestyle. Många ”döör” när de ser Moster och hon finns på rätt så mångas mobiler vid det här laget. Själv ”dog” jag när jag såg den här:-)

image

Efter 20 år med Samojed är jag såklart lite partisk men denna varelse var något av det absolut sötaste jag sett. Var till och med tvungen att be om att få ta ett kort. Kände mig som en riktig turist:-)

Så här mycket bagage blev det när man flög till Moskva. Förstora bilden och kolla in flygburen längst fram. Helt obegripligt hur man får in den i en taxi, eller ens från flygplatsen till taxin:-)image

Här gör Erika hundtricket med Gizmo!

image

Denne främling (som egentligen var lite skraj för hundar) var helt fascinerad av vackra Gizmo och lyssnade intresserat när Erika berättade om allt som Gizmo kan. Han fotade, gick runt honom och inspekterade från alla håll och kanter. Så frågade han slutligen vad hon skulle ha för honom! Det blev knäpptyst och ett kort ögonblick trodde jag att Erika skulle föreslå ett pris och att vi skulle bli av med Gizmo. Men så hör jag Erika säga ”You start to train them as a puppy” Eh, va, träna?! Kan man inte bara få köpa den?!

image
En väldigt sen middag med hjärtlig stämning och många skratt! Vi gillar varandra och har vansinnigt kul!

image
Så här såg det ut idag när vi åkte till WDS för att installera oss och träna lite. Hela sällskapet, inklusive rekvisita och hundar i tre minivans. I denna bilen satt Anita med Emmi på golvet. Sedan min OCH Jeanettes rekvisita (hon har nästan lika mycket som jag minus ett Ikeaskåp på 20 kg).

På bilden ser man att jag ändå har något slags säkerhetstänk mitt i allt. Min fot är beredd att hålla emot tvättbaljan så den inte ska trilla på Gizmo. Som ändå inte hade brytt sig om det hänt, men ”försäkerhetsskull”:-)

imageBredvid rekvisitan låg Gizmo.

image
Sedan satt jag med Moster till höger

image
och Jeanette i Sverigebrillor till vänster:-)

image
Här blev vi avsläppta. Vi visste inte vart vi skulle men hade fått en karta med oss. Tur att vi har några pålitliga kartläsare med i gänget. Det visade sig att alla kontroller vi skulle igenom låg alldeles runt hörnet:-)

image
Vilken entré! Där stod vi alla freestylemänniskor och väntade i en kö och då kom denna uppenbarelsen! Utan koppel gick hon som en skugga efter SIN matte bärande på sin rekvisita. Måste erkänna att jag inte vet om hon är världsmästare (har bara sett hennes fantastiska uppträdanden på youtube) men hon gjorde verkligen entré som en!

image
Så här gick hon överallt. Kände mig som en sann turist (vilket är precis vad jag är:-) när jag plåtade och bad dem nästan om en autograf…

image
Vi hann inte mer än att komma in innan Jeanette och Gizmo blev headhuntade av Rysk TV!!! Vilken start liksom:-)

image
Sånt här älskar jag. Att det finns tid att njuta av varandra mitt i allt som händer.

image
Nu har svenska landslaget en stor egen loge med flaggor, bord, stolar och all rekvisita. Vi har gått igenom musiken och pratat ihop oss om vad vi behöver av varandra imorgon.

image
Däremot har vi INTE övat på inmarschen. Säga vad man vill men Ryssarna må vara mästare på att vakta, ha stenkoll på allt och alla (det är inte ens värt att försöka smita igenom något staket för att rasta hunden bortanför bajset som ligger på de konstgjorda gräsmattorna. Funkar inte ens när man låtsas vara helt döv:-) och sätta upp regler.

Men de är inte lika duktiga på att planera de små detaljerna. Det visade sig t ex att schemat för vår ”12 minutersträning” (alltså tre minuter per hund) inför morgondagen krockade med en träning på inmarsch. Vi valde trots allt freestyleträning framför inmarsch:-)
Min tid på planen gick åt att:
a) plocka upp halva prinkorvar, strimlor av salami, kyckling mm som låg över hela den blå mattan.
b) demonstrativt ge (min impuls var att kasta på men det gjorde jag INTE) allt godis till (på!) arrangören.
c) placera ut min rekvisita åt fel håll. Detta upptäckte jag först i taxin på vägen hem. Jag hade ju varit helt blockerad av allt godis som låg överallt:-)
d) Starta Moster från fel håll och skicka henne mot tvättbaljan som jag ställt……i fel riktning.
e) sen var mina minuter över och det var kasta tillbaka rekvisitan av planen igen:-)
Mosters tid gick till att:
a) äta så mycket som möjligt av det som låg på mattan.

b) träna lite kort tillsammans med matte:-)

image
Hundmys! Carola och Lilo tävlar på söndag.

image
Mer mys, Anita och Emmi tävlar också på söndag!

Vår andra dag på resande fot har vi tillbringat i Helsingfors. Det blev en lugn morgon/förmiddag och vi klev inte av båten förrän vid 12-tiden. Två timmar efter ankomsttid, varför stressa liksom 🙂

image

Moster i taxin!
Med fast mark under fötterna tog vi ett varv i samma park som när vi rastade hundarna när vi reste till NM i Helsingfors. Vet inte om Moster kände igen sig men jag gjorde det:-)

image

Déja vu i Helsingfors!
Eftersom jag är världsmästare i att gå vilse hoppade vi för säkerhetsskull in i en taxi som tog oss den lilla vägen till tågstationen. Där hängde vi på en uteservering rätt många timmar.

image

Barhäng!

Tiden går fort när man har semester och plötsligt var det dags att kliva på det ”pyttelilla” tåget till Moskva. Det var en upplevelse att först lyfta på skrindan (skulle vi orka?) för att sedan upptäcka att detta tåg är gjort för pygméer! Den upptäckten blev lite av en chock för att sedan övergå till ett ”hallelujamoment” när skrindan tog sig fram på millimetern!

image

I väntan på det ”pyttelilla” tåget!
Att rulla in den i kupén var inte att tänka på. Det blev istället till att snabbt lasta ur och mer eller mindre kasta skåp, tvättbalja, tvättställning och allt annat i kupén. Tanken på fördelarna med våra kompisars program (med små pistoler) slog mig. Det hade varit så mycket lättare, åtminstone ur transportsynpunkt. No doubt!


Dagen är slut och Moster sover gott i soffan. Imorgon ska vi träffa våra landslagskompisar Jeanette och Gizmo och köra ett sista träningspass inför VM i Moskva.

http://blogg.agria.se/freestylelandslaget/2016/06/09/presentation-vm-laget-i-freestyle-2016-jeanette-och-gizmo/

Det ska bli kul men nu börjar det bli pirrigt. Vad har vi gett oss in på?!

image

Blev alldeles rörd när jag överraskades av gulliga kollegan Marie. Fick det här fina armbandet med bokstäverna ”LYCKA TILL”. Dessutom så matchar det ju Mosters färger!

image

Blev minst lika lycklig som om jag vunnit i Moskva eller nåt:-)

Veckan har varit full av förberedelser inför Moskva.
Bland annat träffade vi Jens på Kroppsakuten.
https://m.facebook.com/kroppsakuten/
Moster har varit pigg, rört sig fint och haft riktigt fin ”stuns” när hon sätter sig upp (i början av programmet) så det här var mest bara en ”försäkerhetsskullkoll” innan resan. Jens tittade både på rörelser, han klämde, kände och hittade inget att anmärka på. Allt var okej!

Moster gillar Jens så mycket att hon dreglar när hon ser honom. Eller kan det bero på allt godis han bjuder på? ????

image


Fakta matte: Nina, 53 bor i Kullavik utanför Göteborg.

Jobbar med: Att utbilda hundägare, vilket innebär att jag håller kurser, lektioner och utbildningar på Hundakademin. Jag har även skrivit böcker och manuset till appen Better Dog Academy. Har också det stora nöjet att årligen få sätta upp en hundteater på My Dog. Tycker själv att jag har världens bästa jobb 🙂

Hur länge har du tränat freestyle? Även om jag “alltid” jobbat med hund och väldigt mycket med aktiveringsträning så var det först för drygt ett år sedan jag började på allvar med denna fantastiska sport. Moster kommer från en “freestyleuppfödare” Eike Fokkens och har en mamma, Narnia som är en duktig freestyle hund så vi var ju liksom tvungna att prova:-)
När Moster var ett år testade vi en grundkurs i Freestyle och hade så vansinnigt roligt. Tyvärr speedade Moster upp sig lite för mycket, det skälldes rätt friskt om man säger så. Då bestämde jag att lägga freestyle på hyllan och att det skulle bli vår “efterrätt” när hon blivit lydnadschampion. Och så blev det!

Varför just freestyle? För att det är så grymt kul! Musiken gör att man har lika roligt som hunden. I slutet av vår lydnadsperiod var jag så sugen på freestyle att jag och en lydnadskompis körde lydnaden till musik. Allt blir så mycket roligare när man gör det i takt till musik!
Favorittrick/rörelse? Dels så tycker jag att vissa rörelser är vackra att titta på, t ex när hunden rör sig avspänt och har ett vackert steg i en ”longering” (när den springer i en stor cirkel runt sin ägare) eller när den lyfter frambenen högt i takt med musiken. Gå på bakbenen är också väldigt fint, förstås… Sedan blir jag väldigt förtjust när jag ser hundar som gör kul saker med redskap. I årets teateruppsättning hade vi en hund som strök strumporna (som Moster hade tvättat) med ett strykjärn på en strykbräda. Han hade strykjärnet i munnen och gick fram och tillbaka i takt med musiken. Galet gulligt!

VM-låt och tema? Ha, ha, man kan väl säga att vi har städning som tema. Jag brukar skämta om att vi ska till Moskva och tvätta strumpor! Vi kör till Dolly Partons låt ”9 to 5”. Som tur är tycker jag bara den blir bättre och bättre ju fler gånger jag hör den, den är ett riktigt mästerverk! Vid det här laget sitter den verkligen i kroppen på både mig och Moster, vi kan varje taktslag. Numret avslutas med After Darks ”La dolche vita”. Då rullar Moster runt i en boa och jag dansar runt i paljetter, vilket alltid känns lika knasigt!

Läs mer