Hemåt!

Foto: Kerstin Eklund

 

På väg hem! Det är vår i New Castle.

Nu finns det hundtillåtna hytter på färjan New Castle – Amsterdam.

Strandpromenad i Holland.

Så var det äntligen vår tävlingsdag!

Eftersom Crufts regler säger att man inte får tävla samma nummer mer än en gång så har vi övat in ett helt nytt. Även om det nya numret bygger på rörelser som Moster kan sedan tidigare så ska man veta att det tar väldigt lång tid innan allt sitter. I mitt fall är det först de sista veckorna jag har känt mig hyfsat säker, men att tacka nej till Crufts går liksom inte (livet är ju till för att levas)!

Arrangören gav oss en möjlighet att träna i arenan tidigt på morgonen innan tävlingen. Det känns inte optimalt att träna så nära inpå tävlingen men å andra sidan kändes det nödvändigt att göra sig hemmastadd i tävlingsmiljön. Det var verkligen en häftig upplevelse när alla ekipage och mängder av rekvisita trängs på arenan för att hitta positioner och ”den rätta” känslan. Kan lova att Moster fick feeling! Hon ”vräkte” sig fram och istället för att väja och lämna företräde la hon in ytterligare en växel och fortsatte fram. Det var som hon sa: ”Flytta på dig, de där dockorna är mina, varenda en!” Tur att hon inte kör bil:-)

Efter träningen blev det frukost och en lååång väntan….

Nästa gång vi kom till arenan var det tjockt med folk och det hade inte varit möjligt att ta sig fram utan rätt färg på armbandet. Backstage hade vi turen att ha Kerstin, landslagsledare för svenska freestyleklubben, som stöd och support. Det är inte dumt att ha en klok person att ”bolla med” när man är nervös och huvet inte funkar som det brukar. Vi hade startnummer tre så plötsligt var det dags. Sedan var det över, allt det gick sååå fort! Vad hände liksom? Sammanfattningsvis hade vi några missar, satte flera svåra grejer, superskoj och en härlig känsla!

Vilken arena!!

Vilken arena och vilken fantastisk publik!

Som tur är finns det gott om gröna mattor på Crufts!

Dagens sötnos!

Hotell med hund i fokus! 😍

Dan före dan…

Idag var vi uppe tidigt för att få träna och på vägen ner i hotellet visade det sig att hissen var full av piloter. Eftersom man aldrig riktigt vet om den är på väg upp eller ner frågade jag ”Are you going up?? “No, we are going to bed!” svarade de, vilket roade mig hela dagen 🙂

Planen var att försöka komma in och träna på den gröna mattan (försöka duger!) men det stod fyra trevliga vakter med mycket bra färgseende och dessutom superkoll på vilken färg man skulle ha på sitt armband de olika dagarna:-) Så vi fick helt enkelt vända och träna på en annan grön matta (utan vakter). Eftersom det var en hel timme innan bedömningarna skulle starta lånade vi terrierringen. Konstaterade återigen att jag har en hund som kan fokusera och jobba på oavsett vad som händer runt om. Så trots att jag ställer ut min ”hundförbudskylt” (som ingår i vårt nya nummer så delar vi ringen med en flera glada, yra och förvirrade utställare. Fast nu vet jag att Moster kör på även med utställare tätt inpå 🙂

Tryggt förvissad om att det inte kunde bli mycket svårare än så tog vi oss tillbaka till hotellet och åt en härlig frukost. Bästa stunden på dagen om ni frågar Moster:-)

Efter en härlig promenad och en kort tur inne på själva mässan bänkade jag mig på arenan. Blev grymt imponerad av hur de ”lyfter” hela arenan med hjälp av musik och ljussättning, det blir en sådan häftig upplevelse! Vilka shower de bjuder på och vilken fantastisk publik Crufts har! Imorgon är det dags för mig och Moster, ska bli kul men känns väldigt pirrigt!”

Äntligen framme!

Efter två färjor och många mil är vi äntligen framme! Superfint och hundvänlig hotell.

Den tjusiga Newfoundlandshunden var så sugen på poolen 😂

och i restaurangen snubblade man över dessa fyra utslagna jaktlabbar…inget krångel liksom:-)

Självklart roade vi oss även med en provtur på den rosa mattan som leder till den berömda gröna mattan.

Publicerat av Nina Roegner den 8 mars 2018

 

Crufts 2018

Äntligen påväg till Crufts i Birmingham! Moster hälsar att hon är supertaggad.

Det blev en åttonde plats! 

Tidigt på tävlingsdagen samlades vi för att träna lite på arenan. Moster var supertaggad, höll återigen på att få skåpet över sig och mer eller mindre kastade skålen mot bordet. Efter en stund lyckades hon samla ihop sig och jag tröstade mig med att hon knappast skulle vara piggare när det var dags att tävla. Man blir ju rätt trött av nya intryck och eftersom det mesta har varit nytt på den här resan var oddsen helt på min sida:-)

På uppsamlingen. Händer det något snart eller?!

Efter träningen gick vi till hotellet och softade. Moster sov som en gris medan jag var så nervös att jag mådde dåligt. Vad hade jag gett mig in på? Kan man avboka sin start? Fejka en magsjuka?! Nä, hur jobbigt det än var skulle jag såklart aldrig dra mig ur. För trots alla nerver var jag övertygad om att det skulle bli superkul. Efter några timmar var det dags att checka ut från hotellrummet.

Passade på att rasta Moster i en snårig park.

En sista rastning, snart smäller det!

Plötsligt ser jag hur hon börjar rulla sig i något! Shit, shit, shit!!! Det fick bara inte hända! 

Normalt ser jag mig själv som en väldigt positiv coach, men den här var svår! 

”Men Moster, vilken kul idé, vi gör en bajseentré på Crufts!” 

Vid det här laget hade jag nog lyckats älta det mesta som som inte fick hända, men just den hade jag missat. Blev tämligen knäsvag innan jag såg att det åtminstone inte var bajs. Faktiskt syntes ingenting (luktade inte så noga) och det kändes underbart, som en halv seger:-)

Det var hysteriskt mycket folk på Crufts så vi fick tränga oss fram. Som tur var hade jag lämnat kvar rekvisitan på morgonen. På uppsamlingsplatsen blev det socialt mingel och utbyte av gåvor. Alla var vänliga, men verkade mer eller mindre nervösa. Vi blev välkomnade och fick information om vad som skulle hända på tävlingen. Likt rockstjärnor blev vi sedan lotsade till arenan, både av vägvisare och vakter. ”Me and my Star Dog”, liksom.

Mingel med Hanne från Norge!

Sedan gick allt snabbt, det blev en sista rastning, toabesök och jag fick veta att kaffet endast var för funktionärerna -ajabaja! (kanske lika bra det, annars hade jag väl ”kissat på” mig på riktigt:-) Vi satt bakom scenen och försökte se på en skärm vad som hände där ute. Vilka fantastiska framträdande, vilket jubel och vilka applåder! Wow! Återigen blev jag skitnervös, vad hade jag gett mig in på? Så var det dags att värma upp och Moster tyckte det var en superbra ide att ”skälla igång sig”, inte så bra…..Fortsatte tålmodigt att värma upp och efter några minuter kändes hon lite mer balanserad. Så var det plötsligt dags. Ut med rekvisitan och in med oss. Det kändes som hela arenan kokade, vilken fantastisk publik! Vi gjorde några missar, men det mesta gjorde vi bra och vi landade på en åttonde plats. Har ännu inte sett vårt framträdande, men vi hade en bra känsla och jag blev väldigt stolt över hur Moster lyckades lösa situationen när väskan inte gjorde som den skulle. Det säger lite om hennes egenskaper. 

Wow! Vilka grymma vinnare!

Efter prisutdelning och fotografering var planen att packa ihop och dra hemåt. Vi som hade rekvisita skulle få hjälp att ta ut den. När jag försökte förklara att jag kan ta den själv (jag har ju liksom släpat den hela vägen till Moskva…) skrattade damen och sa ”Darling, you’re not gonna make it, there’s a lot of people out there!” Och hon visste vad hon pratade om. Oj, oj, oj, trodde inte mina ögon när jag såg kravallstaket och dessa enorma folkmassor som trängdes för att komma in! När jag skulle ta en bild kom en vakt fram och sa: ”And it’s all because of you!:-)” Ha, kul vakt! Fast vid närmare eftertanke stod de ju inte i kö för att köpa korv precis:-)

Så här ser det ut från ”stjärnsidan” ????

Sammanfattningsvis har det varit en fantastisk resa med väldigt mycket feelgood, vilket är viktigt för mig. För även om det handlar om tävling är det inte i första hand resultatet som räknas. För mig är det viktigast att Moster mår bra och att vi har kul tillsammans, både till vardags och ”fest”. För mig är det fest när vi får möjlighet att delta i dessa större mästerskap och det vill jag såklart även att det ska vara för Moster.

I väntan på att rulla på färjan i Harwich.

 

Slutligen vill jag passa på att tacka alla som på olika sätt stöttat, hejat och gett sån innerlig och hjärtlig support. Det har verkligen gjort vår resa ännu mer glädjefylld!

En av Mosters kreativa idéer, vårbada i Holland:-)

 

Så här långt har våren kommit söderöver. Snart hemma nu:-)

Shopping på Crufts! Del 3

Kul och kreativa skyltar finns det gott om!

 

Man kan göra egna i silver…

 

…eller i silver och paljetter….

 

….eller i paljetter och cerise!

 

Ha, ha, denna ska min andra hälft få:-)

 

…och den här behåller jag själv:-)

Shopping på Crufts! Del 2

Mosters favvomonter!

 

Hundkläder?! Hm….

 

Hund-öl, ”bara för att det är kul, men innehåller absolut inget skadligt…..” citat försäljaren.

 

Hundläsk!

 

….och hundparfym!

Shopping på Crufts!

På Crufts hittar man allt från tavlor och skor till bilar, om man hellre vill ha det:-)

 

Tycker absolut att Moster är värd en sån här men lite otymplig att frakta hem…

 

Finklädd i skogen!

 

Fast älgarna hade nog skrattat ihjäl sig!

 

OMG!

 

Det finns liksom inga gränser!