Foto: Kerstin Eklund

 

På väg hem! Det är vår i New Castle.

Nu finns det hundtillåtna hytter på färjan New Castle – Amsterdam.

Strandpromenad i Holland.

Eftersom Crufts regler säger att man inte får tävla samma nummer mer än en gång så har vi övat in ett helt nytt. Även om det nya numret bygger på rörelser som Moster kan sedan tidigare så ska man veta att det tar väldigt lång tid innan allt sitter. I mitt fall är det först de sista veckorna jag har känt mig hyfsat säker, men att tacka nej till Crufts går liksom inte (livet är ju till för att levas)!

Arrangören gav oss en möjlighet att träna i arenan tidigt på morgonen innan tävlingen. Det känns inte optimalt att träna så nära inpå tävlingen men å andra sidan kändes det nödvändigt att göra sig hemmastadd i tävlingsmiljön. Det var verkligen en häftig upplevelse när alla ekipage och mängder av rekvisita trängs på arenan för att hitta positioner och ”den rätta” känslan. Kan lova att Moster fick feeling! Hon ”vräkte” sig fram och istället för att väja och lämna företräde la hon in ytterligare en växel och fortsatte fram. Det var som hon sa: ”Flytta på dig, de där dockorna är mina, varenda en!” Tur att hon inte kör bil:-)

Efter träningen blev det frukost och en lååång väntan….

Nästa gång vi kom till arenan var det tjockt med folk och det hade inte varit möjligt att ta sig fram utan rätt färg på armbandet. Backstage hade vi turen att ha Kerstin, landslagsledare för svenska freestyleklubben, som stöd och support. Det är inte dumt att ha en klok person att ”bolla med” när man är nervös och huvet inte funkar som det brukar. Vi hade startnummer tre så plötsligt var det dags. Sedan var det över, allt det gick sååå fort! Vad hände liksom? Sammanfattningsvis hade vi några missar, satte flera svåra grejer, superskoj och en härlig känsla!

Vilken arena och vilken fantastisk publik!

Som tur är finns det gott om gröna mattor på Crufts!

Dagens sötnos!

Hotell med hund i fokus! ?

Idag var vi uppe tidigt för att få träna och på vägen ner i hotellet visade det sig att hissen var full av piloter. Eftersom man aldrig riktigt vet om den är på väg upp eller ner frågade jag ”Are you going up?? “No, we are going to bed!” svarade de, vilket roade mig hela dagen 🙂

Planen var att försöka komma in och träna på den gröna mattan (försöka duger!) men det stod fyra trevliga vakter med mycket bra färgseende och dessutom superkoll på vilken färg man skulle ha på sitt armband de olika dagarna:-) Så vi fick helt enkelt vända och träna på en annan grön matta (utan vakter). Eftersom det var en hel timme innan bedömningarna skulle starta lånade vi terrierringen. Konstaterade återigen att jag har en hund som kan fokusera och jobba på oavsett vad som händer runt om. Så trots att jag ställer ut min ”hundförbudskylt” (som ingår i vårt nya nummer så delar vi ringen med en flera glada, yra och förvirrade utställare. Fast nu vet jag att Moster kör på även med utställare tätt inpå 🙂

Tryggt förvissad om att det inte kunde bli mycket svårare än så tog vi oss tillbaka till hotellet och åt en härlig frukost. Bästa stunden på dagen om ni frågar Moster:-)

Efter en härlig promenad och en kort tur inne på själva mässan bänkade jag mig på arenan. Blev grymt imponerad av hur de ”lyfter” hela arenan med hjälp av musik och ljussättning, det blir en sådan häftig upplevelse! Vilka shower de bjuder på och vilken fantastisk publik Crufts har! Imorgon är det dags för mig och Moster, ska bli kul men känns väldigt pirrigt!”

Efter två färjor och många mil är vi äntligen framme! Superfint och hundvänlig hotell.

Den tjusiga Newfoundlandshunden var så sugen på poolen ?

och i restaurangen snubblade man över dessa fyra utslagna jaktlabbar…inget krångel liksom:-)

Självklart roade vi oss även med en provtur på den rosa mattan som leder till den berömda gröna mattan.

Publicerat av Nina Roegner den 8 mars 2018

 

Äntligen påväg till Crufts i Birmingham! Moster hälsar att hon är supertaggad.