Nu har hundägarna och deras hundar nära nog tagit över Moskva!
De hotellgäster som inte är så insatta i det här med att det pågår en världsutställning ser sig förundrade omkring och vi berättar mer än gärna om vad vi har för ras eller om Freestyle. Många ”döör” när de ser Moster och hon finns på rätt så mångas mobiler vid det här laget. Själv ”dog” jag när jag såg den här:-)

image

Efter 20 år med Samojed är jag såklart lite partisk men denna varelse var något av det absolut sötaste jag sett. Var till och med tvungen att be om att få ta ett kort. Kände mig som en riktig turist:-)

Så här mycket bagage blev det när man flög till Moskva. Förstora bilden och kolla in flygburen längst fram. Helt obegripligt hur man får in den i en taxi, eller ens från flygplatsen till taxin:-)image

Här gör Erika hundtricket med Gizmo!

image

Denne främling (som egentligen var lite skraj för hundar) var helt fascinerad av vackra Gizmo och lyssnade intresserat när Erika berättade om allt som Gizmo kan. Han fotade, gick runt honom och inspekterade från alla håll och kanter. Så frågade han slutligen vad hon skulle ha för honom! Det blev knäpptyst och ett kort ögonblick trodde jag att Erika skulle föreslå ett pris och att vi skulle bli av med Gizmo. Men så hör jag Erika säga ”You start to train them as a puppy” Eh, va, träna?! Kan man inte bara få köpa den?!

image
En väldigt sen middag med hjärtlig stämning och många skratt! Vi gillar varandra och har vansinnigt kul!

image
Så här såg det ut idag när vi åkte till WDS för att installera oss och träna lite. Hela sällskapet, inklusive rekvisita och hundar i tre minivans. I denna bilen satt Anita med Emmi på golvet. Sedan min OCH Jeanettes rekvisita (hon har nästan lika mycket som jag minus ett Ikeaskåp på 20 kg).

På bilden ser man att jag ändå har något slags säkerhetstänk mitt i allt. Min fot är beredd att hålla emot tvättbaljan så den inte ska trilla på Gizmo. Som ändå inte hade brytt sig om det hänt, men ”försäkerhetsskull”:-)

imageBredvid rekvisitan låg Gizmo.

image
Sedan satt jag med Moster till höger

image
och Jeanette i Sverigebrillor till vänster:-)

image
Här blev vi avsläppta. Vi visste inte vart vi skulle men hade fått en karta med oss. Tur att vi har några pålitliga kartläsare med i gänget. Det visade sig att alla kontroller vi skulle igenom låg alldeles runt hörnet:-)

image
Vilken entré! Där stod vi alla freestylemänniskor och väntade i en kö och då kom denna uppenbarelsen! Utan koppel gick hon som en skugga efter SIN matte bärande på sin rekvisita. Måste erkänna att jag inte vet om hon är världsmästare (har bara sett hennes fantastiska uppträdanden på youtube) men hon gjorde verkligen entré som en!

image
Så här gick hon överallt. Kände mig som en sann turist (vilket är precis vad jag är:-) när jag plåtade och bad dem nästan om en autograf…

image
Vi hann inte mer än att komma in innan Jeanette och Gizmo blev headhuntade av Rysk TV!!! Vilken start liksom:-)

image
Sånt här älskar jag. Att det finns tid att njuta av varandra mitt i allt som händer.

image
Nu har svenska landslaget en stor egen loge med flaggor, bord, stolar och all rekvisita. Vi har gått igenom musiken och pratat ihop oss om vad vi behöver av varandra imorgon.

image
Däremot har vi INTE övat på inmarschen. Säga vad man vill men Ryssarna må vara mästare på att vakta, ha stenkoll på allt och alla (det är inte ens värt att försöka smita igenom något staket för att rasta hunden bortanför bajset som ligger på de konstgjorda gräsmattorna. Funkar inte ens när man låtsas vara helt döv:-) och sätta upp regler.

Men de är inte lika duktiga på att planera de små detaljerna. Det visade sig t ex att schemat för vår ”12 minutersträning” (alltså tre minuter per hund) inför morgondagen krockade med en träning på inmarsch. Vi valde trots allt freestyleträning framför inmarsch:-)
Min tid på planen gick åt att:
a) plocka upp halva prinkorvar, strimlor av salami, kyckling mm som låg över hela den blå mattan.
b) demonstrativt ge (min impuls var att kasta på men det gjorde jag INTE) allt godis till (på!) arrangören.
c) placera ut min rekvisita åt fel håll. Detta upptäckte jag först i taxin på vägen hem. Jag hade ju varit helt blockerad av allt godis som låg överallt:-)
d) Starta Moster från fel håll och skicka henne mot tvättbaljan som jag ställt……i fel riktning.
e) sen var mina minuter över och det var kasta tillbaka rekvisitan av planen igen:-)
Mosters tid gick till att:
a) äta så mycket som möjligt av det som låg på mattan.

b) träna lite kort tillsammans med matte:-)

image
Hundmys! Carola och Lilo tävlar på söndag.

image
Mer mys, Anita och Emmi tävlar också på söndag!

Oj, vilken spännande och innehållsrik resa detta har blivit.
I förrgår blev vi överraskade av att det stod både kvällsmat och en liten påse med lite smått och gott (dricka, muffins, yoghurt och en chokladkaka) i vår tågkupé. Plötsligt blev allt så himla trevligt och det gjorde ingenting alls att sängen var så kort att man kunde slå sig i både huvud och fötter samtidigt:-)
Det lilla tåget stannade flera gånger och vi som reste med hund fick till och med gå av och rasta dem. Då är det bra att ha en hund som är duktig på att fokusera:-) Flera andra hundägare såg alldeles förtvivlade ut när deras hundar hellre ville leka och prata med varandra än att göra sina behov. Det är ju liksom inte inte så lätt att förklara för hunden hur jobbigt det kan bli annars:-)
Hela kvällen underhölls vi sedan av diverse kontrollanter av alla dess former. En nitisk tulltjänsteman (kvinnlig sådan) stod länge och tittade på alla våra prylar (ett Ikea-skåp, en ihopfällbar tvättställning, ett bord och en tvättbalja) och valde tillslut, väldigt otippat, att be mig visa vad som låg i tvättbaljan! Hade jag jobbat i tullen hade jag nog valt att ta en titt i skåpet istället:-)
Efter tågresan (på ca 15 timmar) anlände vi så äntligen till Moskva. Att komma av var betydligt smidigare än när vi skulle kliva på. Förmodligen hade vi äntligen lyckats göra den ultimata rekvisitapackningen:-)
Jag hade varit så förutseende att jag hade beställt en rejäl taxi som skulle ta oss till vårt hotell. Både bilmodell och pris var redan uppgjort. Däremot visste jag inte vem som skulle möta eller köra oss.
Vi tog oss igenom tullen (Jodå, hela packningen skulle upp på bandet och röntgas ???? Synd att jag har så god aptit, annars hade jag nog varit rätt så ”fit” vid det här laget:-)

Till slut hade vi äntligen lyckats ta oss ut från stationen. Skönt, folkträngsel är inte min starka sida. Efter ca 20 min väntan i 30 graders värme och fullt av människor överallt insåg jag att det helt inte stod någon taxichaufför med en skylt där det stod ”Roegner and Moster”, typ.
Jag ringde upp taxibolaget som kopplar mig till chauffören, underbart! Ända tills jag inser att han inte pratar engelska. Han lyssnar artigt på alla mina frågor och förklaringar men förstår inte ett ord av vad jag säger. Det tog mig säkert fem minuter att inse detta. Desperat började jag gå runt och fråga ifall någon av alla människor kunde engelska. Tanken var att de ska få tolka:-) Men i Moskva pratar man Ryska, only…

Där går jag och mer eller mindre gapar/skriker i telefonen för att göra mig förstådd (ungefär som han skulle fatta mer för att jag gapar:-) Barnen trodde inledningsvis att det var min dåliga engelska som gjorde att han inte förstod vad jag sa och tyckte att jag var helt gränslöst pinsam….Plötsligt knackar någon mig på axeln. Då står det en väldigt svettig kille framför mig som pratar i telefonen, med mig!
Det mest komiska var när en av sönerna utbrister ”mamma han har ju gått omkring och pratat här, jättelänge!” Suck!
Nåväl killen hade ingen riktig taxi men en stor bil, en kvinnlig chaufför (som var väldigt osäker på vägen) och hon körde oss till ett helt fantastiskt fint hotell. Äntligen framme!

image

Kvällsrastning vid ett längre tågstopp i Finland.

image

Utslagen hund på hotellrummet i Moskva.

image

Hotellet har verkligen tänkt till:-) Championmedalj till alla hundar och Royal sponsrar med handduk och mugg. Vi känner oss välkomna!

image

Här bor vi!

image

image

-Matte, känner jag honom? Är det en kändishund?
-Det är ju Flynn, han som spelar Bond på WDS 2016!!!! Be om en autograf!!!!

image

Här slänger jag över telefonen så att sonen kan ta en bild. Herregud, vi står i en matbutik och ska betala våra varor. Stod först utanför med Moster men ser att övriga tar med sina hundar in. Då går jag tveksamt efter men det känns helt galet. Frågar personalen om jag verkligen kan gå in med henne. Tror inte ens att de fattade varför jag frågade. Tänker hon äta upp all mat eller biter hon kunderna?! typ. ????


 

Vår andra dag på resande fot har vi tillbringat i Helsingfors. Det blev en lugn morgon/förmiddag och vi klev inte av båten förrän vid 12-tiden. Två timmar efter ankomsttid, varför stressa liksom 🙂

image

Moster i taxin!
Med fast mark under fötterna tog vi ett varv i samma park som när vi rastade hundarna när vi reste till NM i Helsingfors. Vet inte om Moster kände igen sig men jag gjorde det:-)

image

Déja vu i Helsingfors!
Eftersom jag är världsmästare i att gå vilse hoppade vi för säkerhetsskull in i en taxi som tog oss den lilla vägen till tågstationen. Där hängde vi på en uteservering rätt många timmar.

image

Barhäng!

Tiden går fort när man har semester och plötsligt var det dags att kliva på det ”pyttelilla” tåget till Moskva. Det var en upplevelse att först lyfta på skrindan (skulle vi orka?) för att sedan upptäcka att detta tåg är gjort för pygméer! Den upptäckten blev lite av en chock för att sedan övergå till ett ”hallelujamoment” när skrindan tog sig fram på millimetern!

image

I väntan på det ”pyttelilla” tåget!
Att rulla in den i kupén var inte att tänka på. Det blev istället till att snabbt lasta ur och mer eller mindre kasta skåp, tvättbalja, tvättställning och allt annat i kupén. Tanken på fördelarna med våra kompisars program (med små pistoler) slog mig. Det hade varit så mycket lättare, åtminstone ur transportsynpunkt. No doubt!


Dagen är slut och Moster sover gott i soffan. Imorgon ska vi träffa våra landslagskompisar Jeanette och Gizmo och köra ett sista träningspass inför VM i Moskva.

http://blogg.agria.se/freestylelandslaget/2016/06/09/presentation-vm-laget-i-freestyle-2016-jeanette-och-gizmo/

Det ska bli kul men nu börjar det bli pirrigt. Vad har vi gett oss in på?!

image

Blev alldeles rörd när jag överraskades av gulliga kollegan Marie. Fick det här fina armbandet med bokstäverna ”LYCKA TILL”. Dessutom så matchar det ju Mosters färger!

image

Blev minst lika lycklig som om jag vunnit i Moskva eller nåt:-)

Veckan har varit full av förberedelser inför Moskva.
Bland annat träffade vi Jens på Kroppsakuten.
https://m.facebook.com/kroppsakuten/
Moster har varit pigg, rört sig fint och haft riktigt fin ”stuns” när hon sätter sig upp (i början av programmet) så det här var mest bara en ”försäkerhetsskullkoll” innan resan. Jens tittade både på rörelser, han klämde, kände och hittade inget att anmärka på. Allt var okej!

Moster gillar Jens så mycket att hon dreglar när hon ser honom. Eller kan det bero på allt godis han bjuder på? ????

image


Fakta matte: Nina, 53 bor i Kullavik utanför Göteborg.

Jobbar med: Att utbilda hundägare, vilket innebär att jag håller kurser, lektioner och utbildningar på Hundakademin. Jag har även skrivit böcker och manuset till appen Better Dog Academy. Har också det stora nöjet att årligen få sätta upp en hundteater på My Dog. Tycker själv att jag har världens bästa jobb 🙂

Hur länge har du tränat freestyle? Även om jag “alltid” jobbat med hund och väldigt mycket med aktiveringsträning så var det först för drygt ett år sedan jag började på allvar med denna fantastiska sport. Moster kommer från en “freestyleuppfödare” Eike Fokkens och har en mamma, Narnia som är en duktig freestyle hund så vi var ju liksom tvungna att prova:-)
När Moster var ett år testade vi en grundkurs i Freestyle och hade så vansinnigt roligt. Tyvärr speedade Moster upp sig lite för mycket, det skälldes rätt friskt om man säger så. Då bestämde jag att lägga freestyle på hyllan och att det skulle bli vår “efterrätt” när hon blivit lydnadschampion. Och så blev det!

Varför just freestyle? För att det är så grymt kul! Musiken gör att man har lika roligt som hunden. I slutet av vår lydnadsperiod var jag så sugen på freestyle att jag och en lydnadskompis körde lydnaden till musik. Allt blir så mycket roligare när man gör det i takt till musik!
Favorittrick/rörelse? Dels så tycker jag att vissa rörelser är vackra att titta på, t ex när hunden rör sig avspänt och har ett vackert steg i en ”longering” (när den springer i en stor cirkel runt sin ägare) eller när den lyfter frambenen högt i takt med musiken. Gå på bakbenen är också väldigt fint, förstås… Sedan blir jag väldigt förtjust när jag ser hundar som gör kul saker med redskap. I årets teateruppsättning hade vi en hund som strök strumporna (som Moster hade tvättat) med ett strykjärn på en strykbräda. Han hade strykjärnet i munnen och gick fram och tillbaka i takt med musiken. Galet gulligt!

VM-låt och tema? Ha, ha, man kan väl säga att vi har städning som tema. Jag brukar skämta om att vi ska till Moskva och tvätta strumpor! Vi kör till Dolly Partons låt ”9 to 5”. Som tur är tycker jag bara den blir bättre och bättre ju fler gånger jag hör den, den är ett riktigt mästerverk! Vid det här laget sitter den verkligen i kroppen på både mig och Moster, vi kan varje taktslag. Numret avslutas med After Darks ”La dolche vita”. Då rullar Moster runt i en boa och jag dansar runt i paljetter, vilket alltid känns lika knasigt!

Läs mer