Spännande resa!
Oj, vilken spännande och innehållsrik resa detta har blivit.
I förrgår blev vi överraskade av att det stod både kvällsmat och en liten påse med lite smått och gott (dricka, muffins, yoghurt och en chokladkaka) i vår tågkupé. Plötsligt blev allt så himla trevligt och det gjorde ingenting alls att sängen var så kort att man kunde slå sig i både huvud och fötter samtidigt:-)
Det lilla tåget stannade flera gånger och vi som reste med hund fick till och med gå av och rasta dem. Då är det bra att ha en hund som är duktig på att fokusera:-) Flera andra hundägare såg alldeles förtvivlade ut när deras hundar hellre ville leka och prata med varandra än att göra sina behov. Det är ju liksom inte inte så lätt att förklara för hunden hur jobbigt det kan bli annars:-)
Hela kvällen underhölls vi sedan av diverse kontrollanter av alla dess former. En nitisk tulltjänsteman (kvinnlig sådan) stod länge och tittade på alla våra prylar (ett Ikea-skåp, en ihopfällbar tvättställning, ett bord och en tvättbalja) och valde tillslut, väldigt otippat, att be mig visa vad som låg i tvättbaljan! Hade jag jobbat i tullen hade jag nog valt att ta en titt i skåpet istället:-)
Efter tågresan (på ca 15 timmar) anlände vi så äntligen till Moskva. Att komma av var betydligt smidigare än när vi skulle kliva på. Förmodligen hade vi äntligen lyckats göra den ultimata rekvisitapackningen:-)
Jag hade varit så förutseende att jag hade beställt en rejäl taxi som skulle ta oss till vårt hotell. Både bilmodell och pris var redan uppgjort. Däremot visste jag inte vem som skulle möta eller köra oss.
Vi tog oss igenom tullen (Jodå, hela packningen skulle upp på bandet och röntgas ???? Synd att jag har så god aptit, annars hade jag nog varit rätt så ”fit” vid det här laget:-)
Till slut hade vi äntligen lyckats ta oss ut från stationen. Skönt, folkträngsel är inte min starka sida. Efter ca 20 min väntan i 30 graders värme och fullt av människor överallt insåg jag att det helt inte stod någon taxichaufför med en skylt där det stod ”Roegner and Moster”, typ.
Jag ringde upp taxibolaget som kopplar mig till chauffören, underbart! Ända tills jag inser att han inte pratar engelska. Han lyssnar artigt på alla mina frågor och förklaringar men förstår inte ett ord av vad jag säger. Det tog mig säkert fem minuter att inse detta. Desperat började jag gå runt och fråga ifall någon av alla människor kunde engelska. Tanken var att de ska få tolka:-) Men i Moskva pratar man Ryska, only…
Där går jag och mer eller mindre gapar/skriker i telefonen för att göra mig förstådd (ungefär som han skulle fatta mer för att jag gapar:-) Barnen trodde inledningsvis att det var min dåliga engelska som gjorde att han inte förstod vad jag sa och tyckte att jag var helt gränslöst pinsam….Plötsligt knackar någon mig på axeln. Då står det en väldigt svettig kille framför mig som pratar i telefonen, med mig!
Det mest komiska var när en av sönerna utbrister ”mamma han har ju gått omkring och pratat här, jättelänge!” Suck!
Nåväl killen hade ingen riktig taxi men en stor bil, en kvinnlig chaufför (som var väldigt osäker på vägen) och hon körde oss till ett helt fantastiskt fint hotell. Äntligen framme!
Kvällsrastning vid ett längre tågstopp i Finland.
Utslagen hund på hotellrummet i Moskva.
Hotellet har verkligen tänkt till:-) Championmedalj till alla hundar och Royal sponsrar med handduk och mugg. Vi känner oss välkomna!
Här bor vi!
-Matte, känner jag honom? Är det en kändishund?
-Det är ju Flynn, han som spelar Bond på WDS 2016!!!! Be om en autograf!!!!
Här slänger jag över telefonen så att sonen kan ta en bild. Herregud, vi står i en matbutik och ska betala våra varor. Stod först utanför med Moster men ser att övriga tar med sina hundar in. Då går jag tveksamt efter men det känns helt galet. Frågar personalen om jag verkligen kan gå in med henne. Tror inte ens att de fattade varför jag frågade. Tänker hon äta upp all mat eller biter hon kunderna?! typ. ????